ragdollannelie

Idag har jag suttit på Ragdoll och läst historia och väntat på kunder. När det väl kom en kund så var det en surkärring som ville sälja kläder som hon själv tyckte var jättemärkvärdiga, men det var sånt man hittar på Emmaus hela tiden. Jag erbjöd henne 50 kr st för plaggen. Hon blev skitsur och fräste "då ger jag hellre bort dom till nån annan".
Va fan tror folk egentligen, att man blir skitrik av att ha en liten butik. Jag försöker försörja mig och betalar så mycket jag har råd med och så mycket jag behöver betala. Dessutom påpekar jag alltid att jag inte kan betala så mycket och att man kan lämna in i Stockholm om man vill ha mer pengar.
Det här är den största nackdelen med att ha en vintagebutik. Jag funderar på att sätta upp en skylt där det står att griniga kärringar inte är välkomna.
Efter en dötråkig dag utan kunder satt jag och var sur, men då kom jag på en idé. - Jag ska leka affär! Jag ska shoppa loss som sjutton! Det är ju min affär och jag som bestämmer. Jag kan ta med mej hur mycket jag vill hem och prova.
Jag gick runt och låtsades att jag var i nån annans affär och hade hur mycket pengar som helst.  - Det här vill jag ha, det här och det här också. Jag tror jag tar den där med.
Det blev en hel pappkasse med grejer. En grönsvart sidenklänning, en brun klänning med vita prickar, en svart sammetskjol, en vit blus, en brun kuvertväska i skinn, en svart tantväska med gulddetaljer, ett bärnstenshalsband (fusk) och två brocher. Billigt blev det också, fast det låtsades jag ju inte förstås.
Det här var en jätterolig lek faktiskt, får inte leka för ofta bara.