Tage!

Han är ju för underbar! Ja, det är så att vara mamma, så som alla alltid har sagt. Man tycker att ens unge är underbarast i hela världen och kan sitta och titta på dom och gulligulla med dom hur länge som helst. Hinner inte så mycket annat faktiskt, förutom att byta blöjor och ge mat förstås. Man blir skitlöjlig helt enkelt.


Här har han på sig en liten pyjamas som min mamma har köpt i storlek 44. Han var ju så pytteliten så han kunde inte ha några av alla kläder jag skaffat.

Förlossningen

Nu har äntligen vår lilla Tage kommit ut ur min mage. Det var iof fem veckor sen, men mammalivet medför mycket arbete och gulligullande så tiden har bara flygit iväg. Förlossningen var det värsta jag varit med om i hela mitt liv men jag har förstått att den var helt ok i jämförelse med många andras. Vattnet gick på morgonen utan värkar så vi cyklade upp till sjukhuset (tyckte det var onödigt att slösa pengar på en taxi när jag förstod att vi skulle bli hemskickade igen). Vattnet forsade hela vägen upp. Tur att min kompis Heidi lämnat ett paket pampersblöjor när hon var och hälsade på sist. Himla bra uppsugningsförmåga i dem kan jag säga, det får nog plats en liter i en blöja. Som jag trodde så tyckte dom att vi skulle åka hem och äta lunch, vila och invänta värkarna. Värkarna började lite smått mitt på dagen sen började de göra mer och mer ont. Jesper tog tid och förde anteckningar på värkarna och vid åttatiden började det göra riktigt ont. Tillslut stod jag inte ut och denna gång tog vi en taxi upp till sjukhuset. Jag var öppen tre centimeter när vi kom upp, vi fick ett eget rum och jag fick ta lustgas under värkarna. Underbart! Efter några timmar räckte inte lustgasen så då bad jag om att få ryggbedövning vilket också var himla skönt, men tyvärr avtog värkarna då så jag fick värkstimulerande. Satte igång igen nån gång på morgonsidan och tillslut började krystvärkarna. Då hade jag inte så mycket krafter kvar så de fick plocka ut honom med en sugklocka. Kändes väldigt mysigt när man fick upp den lilla bebisen på bröstet. Han var så himla söt och fin på en gång, jag som hade varit orolig över att jag skulle få en ful bebis. Jag var förstås väldigt glad över Tage men mycket fokus låg på att jag hade så fruktansvärt ont och kunde varken pissa eller skita. Det var asjobbig och gjorde skitont i tre veckor, men nu är det över och nu är jag bara glad över Tage!



RSS 2.0