ragdollannelie

Tack för alla fina kommentarer och förlåt att jag är så värdelös på att svara! Jag glömmer liksom bort att titta om jag fått kommentarer. Nä, nu får jag skärpa mig!

Kan inte folk bara bry sig om sina egna kroppar istället för att kommentera andras? Bara för att man är smal så är det visst helt okej att säga vad som helst. Alla känner till den oskrivna regeln att man inte säger till en överviktig person att hon är fet, men om hon är smal så gäller visst inte den regeln. Jag har hela mitt liv fått höra saker som "Herregud vad du är smal, mår du verkligen bra?" eller "Kära nån, vart har du tagit vägen? Du håller ju på att försvinna!" Det har till och med hänt att folk har sagt "Det ser ju otäckt ut så smal du är". Till saken hör den att jag har hållt mig på samma vikt i ungefär 15 års tid (med en marginal på ett par kilon), förutom under en kort tid i 20-årsåldern då jag var jättedeprimerad och tröståt. Jag väger 55 kg och är 167 lång, vilket är högst normalt och ingen läkare har någonsin ifrågasatt min vikt. Jag råkar bara vara född till en sån person som kan äta massor av mat och ändå inte gå upp i vikt. När jag var liten, redan i 6-årsåldern, hade jag komplex över min vikt men idag är jag ganska nöjd med min kropp så kan jag inte bara få vara smal utan att folk lägger sig i?

Kladdkritor är helt klart underskattade (av vuxna). De är jättehärliga att kladda med och man kan faktiskt göra annat än dagisteckningar med dem.

Har gått och haft ont i magen inför den här kvällen i en månad minst, samtidigt som jag sett fram emot att äntligen få se Nick Cave. Tage vill absolut inte ha flaska, bara riktig tutte. Vi har suttit och kämpat och försökt ge honom nappflaska men det verkar näst intill hopplöst. När Nick Cave-kvällen började närma sig så gav vi upp och tänkte att det faktiskt inte kan bli värre än att han ligger och skriker hela kvällen. Jesper fick det mycket riktigt lite kämpigt, men jag fick en fantastisk helkväll med en fantastiskt, skitbra konsert/föreställning som jag faktiskt lyckades slappna av och njuta av. Det blev en perfekt första utgång efter Tages ankomst!

Han är ju för underbar! Ja, det är så att vara mamma, så som alla alltid har sagt. Man tycker att ens unge är underbarast i hela världen och kan sitta och titta på dom och gulligulla med dom hur länge som helst. Hinner inte så mycket annat faktiskt, förutom att byta blöjor och ge mat förstås. Man blir skitlöjlig helt enkelt.

Här har han på sig en liten pyjamas som min mamma har köpt i storlek 44. Han var ju så pytteliten så han kunde inte ha några av alla kläder jag skaffat.

Nu har äntligen vår lilla Tage kommit ut ur min mage. Det var iof fem veckor sen, men mammalivet medför mycket arbete och gulligullande så tiden har bara flygit iväg. Förlossningen var det värsta jag varit med om i hela mitt liv men jag har förstått att den var helt ok i jämförelse med många andras. Vattnet gick på morgonen utan värkar så vi cyklade upp till sjukhuset (tyckte det var onödigt att slösa pengar på en taxi när jag förstod att vi skulle bli hemskickade igen). Vattnet forsade hela vägen upp. Tur att min kompis Heidi lämnat ett paket pampersblöjor när hon var och hälsade på sist. Himla bra uppsugningsförmåga i dem kan jag säga, det får nog plats en liter i en blöja. Som jag trodde så tyckte dom att vi skulle åka hem och äta lunch, vila och invänta värkarna. Värkarna började lite smått mitt på dagen sen började de göra mer och mer ont. Jesper tog tid och förde anteckningar på värkarna och vid åttatiden började det göra riktigt ont. Tillslut stod jag inte ut och denna gång tog vi en taxi upp till sjukhuset. Jag var öppen tre centimeter när vi kom upp, vi fick ett eget rum och jag fick ta lustgas under värkarna. Underbart! Efter några timmar räckte inte lustgasen så då bad jag om att få ryggbedövning vilket också var himla skönt, men tyvärr avtog värkarna då så jag fick värkstimulerande. Satte igång igen nån gång på morgonsidan och tillslut började krystvärkarna. Då hade jag inte så mycket krafter kvar så de fick plocka ut honom med en sugklocka. Kändes väldigt mysigt när man fick upp den lilla bebisen på bröstet. Han var så himla söt och fin på en gång, jag som hade varit orolig över att jag skulle få en ful bebis. Jag var förstås väldigt glad över Tage men mycket fokus låg på att jag hade så fruktansvärt ont och kunde varken pissa eller skita. Det var asjobbig och gjorde skitont i tre veckor, men nu är det över och nu är jag bara glad över Tage!

Nu har vi varit hemma jättelänge och bara fixat och förberett inför bebisens ankomst och nu har vi inget mer att fixa. Allt är klart och det är bara bebisen som fattas. Jag är så less på att vänta nu! Jag har hela tiden föreställt mig att jag ska föda flera veckor för tidigt och att jag ska få en pytteliten bebis bara för att mamma hade det så, men nu är det mindre än två veckor kvar till beräknat datum och inget har hänt, förutom att jag faktiskt fick lite värkar i lördags natt. Det gjorde väldigt ont men bara korta stunder och sen gick de över. Idag var vi hos barnmorskan och hon uppskattade bebisens vikt till minst 3,5 kg så jag får väl antagligen föda ut en stor och fet klump till unge.

Härligt med semester! Jobbade sista dagen förra tisdagen och nu är det bara att va hemma och pyssla och vänta på att bebisen ska komma. Det är så himla skönt att vara ledig och inte ha en massa inplanerat, har inte hänt mig på mycket länge. Sommarens enda resa är redan avklarad och var iof mycket trevlig. Vii var på Peace & Love och såg en hel del bra band och artister, bla Thåström, Ulf Lundell, Miss Li, Lars Winnerbäck, Pete Doherty, Babyshambles, Stranglers, Parken, Kung Henry, Strindbergs, Johan Johansson och några fler. Här ligger jag i skuggan och lyssnar på Miss Li. De snygga Calvin Klein-solbrillorna fick jag i födelsedagspresent av min underbara man. Hur sköna som helst!

Ville få lite sommarkänsla så jag gick till den lokala blomsterhandlaren och köpte två fina mårbackapelargoner, en gav jag till mamma och en behöll jag själv. Sedan hittade jag de här fina krukorna för 5 kr styck på Sirius Loppmarknad. Gulligt i köket tycker jag!

Okej att det finns många fina mammakläder, men jag kan inte hjälpa att jag längtar efter att få gå klädd i såna här kläder igen. Tänk vad jag kommer uppskatta alla mina gamla trasor. Det kanske kommer kännas som en helt ny garderob igen.

Gick förbi Indiskas skyltfönster och fastnade direkt för den här mysiga klänningen. Det är så härligt att det finns så mycket fina klänningar som funkar med tjock-mage.



Men en sak som jag undrar är vad man hade för mammaklänningar på 50 talet? Om det är någon som vet det så kan ni väl berätta det för mig? Jag kan liksom inte använda mina 50-tals accessoarer eftersom jag inte vet vad jag ska ha för klänning till.

Idag är det inget roligt väder. Frisyren kommer blåsa sönder. Här är en bild på min frukost:

Fyndade den här söta klänningen på Fyris Park för 40 kr. Det är en beige, tunn sidenklänning. Strandväskan köpte jag i vintras på Sirius Loppmarknad för en tia, den har legat i garderoben och väntat på sommaren. Cykelkorgen är ett gammalt fynd från Vaksala Torg.